~Ännu en fin dikt~
Den som går sakta mot den ljuva. Döden Inser det snart och tappar levnads glöden. Som ett ljus som slocknar. I vinden. Och längtar till den dag då du ska somna in. Somnar för gott och aldrig mer vakna. Se det som en belöning, vad kommer du att sakna. Förutom din kära mor och far. Och möjligtvis alla underbara sköna dar. Döden kommer närmare, kryper tätt intill. Du lever men du vet egentligen inte vad du vill. Han slår till när du minst anar det. Ta Döden på allvar, det är ingen lek. Levande död. I en värld när smärtan är som störst. Sluka liv, det bör släcka din törst.
Skriven av min fina vän Dennis!
<3
Kommentarer
Trackback
